Här vill jag slå ett slag för kameraövervakning av fölston - vilka fantastiska manicker som underlättar livet för en nervös själ SÅ mycket. Daniel beställde ju en som jag tidigare nämnt. Först hade vi den monterad så vi såg hagen, men nu när det närmar sig har vi flyttat in den i stallet så att vi kan övervaka henne på nätterna. Tyvärr körde det ihop sig och jag måste upp på föreläsningar på universitetet några dagar, gissa vad Daniel gjorde då. Han beställde en kamera till, den här gången en som har ljud och är vridbar. Det fina med dessa kameror är att man kan logga in från en dator var som helst och kika hur de har det. I praktiken innebär det att Daniel sitter på jobbet och övervakar henne från sin iPhone och kan snärta hem om det skulle behövas... helt fantastiskt. Billiga är de också, 1200:- och 1500:- kostade de. Så har du ett sto som ska föla och är utan kamera - köp en, du kommer inte att ångra dig. =)
I helgen sovde mina brorsbarn Isak och Lina över - oj så roligt vi hade! Bland annat fick de ta in Casanova och göra iordning honom och köra en sväng. De var jätteduktiga och skötte sig som små proffskuskar. Casanova njöt som vanligt av att vara i centrum och få all uppmärksamhet. Roligast tyckte han nog att det var när matte av någon underlig anledning sprang bredvid rockarden och försökte hålla jämna steg. ;-)
Jag och Daniel har slagit vad: Jag tror att fölis kommer nu på onsdag (alltså om två dagar) och Daniel tror att det blir natten mot måndag (alltså om en vecka) som det bär till. Vilket som hoppas jag så snart som möjligt för nu är hon riktigt tung. För någon dag sedan hade hon antingen lite kolikkänning eller så var det förvärkar (om man nu kan ha det flera dar i förväg!?) hon "hytte" med hoven mot magen två gånger och stirrade stint mot baken ett bra tag. Det konstiga är att ju mer det närmar sig ju lugnare blir jag... härligt att det inte är tvärt om! Det enda jag ångrar är att jag började min nattliga övervakning så tidigt. Jag tänkte att eftersom jag aldrig haft något dräktigt sto innan så litar jag inte på att jag känner igen symptomen att det närmar sig - därför borde jag börja övervakningen riktigt tidigt så att jag inte missar det. Det innebär att jag redan nu ställt klockan på varje heltimme i en vecka... hahaha... kanske det är anledningen till att jag börjar bli lugn - jag är redan nu helt utmattad...
Ikväll hade jag och gänget en riktigt mysig stund i hagen. Jag tog ut pälsskrapan för att ge lurvbollarna en omgång. Det var så charmigt, det var precis som att de stod på kö och väntade på sin tur. Den enda som inte gillade behandlingen var lille Golden och det var inte så konstigt, han har inte börjat fälla ett enda strå ännu och då luggas ju bara pälskammen, stackarn...
Nu ska jag hoppa isäng, ser att Indigo står lungt och äter hö så det blir förmodligen inte inatt i alla fall. ;-)
/Katarina